Yra
Det finns något med henne som gör att jag ler varje gång jag tänker på henne. En hund som är som bara hon kan vara, en hund som vill pussas så mycket att hon tar hela armen i munnen när man hälsar på henne, en draghund som är överdrivet social och trevlig, pigg och underbar. Jag troode aldrig att hon, den flamsiga lilla tjejen, skulle kunna bli något men hon bevisade att jag hade fel, och nu? Jo nu är hon den super flamsiga glada hunden som gör mig lycklig. Hur ska jag någonsin kunna lämna henne? När jag skaffar egen hund och lämnar mamma och pappas hundar hur blir det då? Jag vill inte veta men jag längtar ändå så efter min lilla hund som bara är min. Som faktiskt går att träna (och tävla) med i annan hundsport än drag, visst går det att träna och tävla i agility osv med en husky men det kommer nog aldrig bli på samma sätt eller nivå som om man har en hund som är gjord för sånt.
Jag vet inte, jag vet aldrig. Men jag lämnar mina tankar här.